Ilska, drömmar och semla.
Fortsätter att hålla fast vid mitt SERIÖST?! och det ordet dyker upp i mitt huvud flera gånger varje dag. Har ingen aning om ifall min ilska kommer att leda någon vart. Men om den inte får den reaktion jag önskar så kommer jag att ge mig.
Fast jag kan ändå inte hjälpa att detta SERIÖST?! dyker upp jämt och ständigt. Det är verkligen IN YOUR FACE!! Inte utan anledning, det kan jag lova.
Det är så där så att alla låtar påminner, och inte ens dom riktigt bra går att lyssna på, men jag lyssnar ändå.
Drömmer på natten. Dom är på riktigt. Dom är förjävliga faktiskt. Inte värre än verkligheten vissa stunder, inte bättre heller. Som att jag bara kan leva ut i sömnen.
Har ätit Göteborgs näst godaste semla idag, enligt GP. Den absolut godaste enligt mig! Direkt importerad från konditoriet där Maria jobbar, Steinbrenner & Nyberg. Mumma!! Rejält välförtjänt efter dagens tentamaraton.
Fast jag kan ändå inte hjälpa att detta SERIÖST?! dyker upp jämt och ständigt. Det är verkligen IN YOUR FACE!! Inte utan anledning, det kan jag lova.
Det är så där så att alla låtar påminner, och inte ens dom riktigt bra går att lyssna på, men jag lyssnar ändå.
Drömmer på natten. Dom är på riktigt. Dom är förjävliga faktiskt. Inte värre än verkligheten vissa stunder, inte bättre heller. Som att jag bara kan leva ut i sömnen.
Har ätit Göteborgs näst godaste semla idag, enligt GP. Den absolut godaste enligt mig! Direkt importerad från konditoriet där Maria jobbar, Steinbrenner & Nyberg. Mumma!! Rejält välförtjänt efter dagens tentamaraton.
.
SERIÖST?!!
Som David Gray sa...
I'm in collision with every stone i ever threw
Så det är ju lite problematiskt...
Jag har ett problem med Göteborg. Det ligger på fel sida av Sverige.
Antagligen är placeringen en viktig faktor i stadens karaktär, en viktig egenskap som bidrar till härligheten.
Men hallå, det är skitlångt från Gotland! Längtar så mycket efter så många.
Kanske är det också lite därför stan är så fin ur min synvinkel? Avståndet till ön gör att jag drömskt längtar dit, och vice versa när jag är på Gotland. Lite utom räckhåll, men ändå tillräckligt nära för att en halvfeg ska våga längta.
Andra sidan Sverige. Men Sverige är ju inte så brett, om man jämför...
Ja, denna hemlängtan snurrar på i min värld.
Sen skulle jag ju ändå längta efter mycket viktiga personer, även om jag var hemma på ön. Stockholm, Södraste Sverige och Nordligaste Norge till exempel.
Antagligen är placeringen en viktig faktor i stadens karaktär, en viktig egenskap som bidrar till härligheten.
Men hallå, det är skitlångt från Gotland! Längtar så mycket efter så många.
Kanske är det också lite därför stan är så fin ur min synvinkel? Avståndet till ön gör att jag drömskt längtar dit, och vice versa när jag är på Gotland. Lite utom räckhåll, men ändå tillräckligt nära för att en halvfeg ska våga längta.
Andra sidan Sverige. Men Sverige är ju inte så brett, om man jämför...
Ja, denna hemlängtan snurrar på i min värld.
Sen skulle jag ju ändå längta efter mycket viktiga personer, även om jag var hemma på ön. Stockholm, Södraste Sverige och Nordligaste Norge till exempel.
En dikt
Allt detta kryptiska.
Det kryper in under skinnet och letar sig in i mitt endokrina system.
Signalsubstanserna förändras och My Mind blir svärtat av för mycket melatonin.
Inga sedativa droger behövs nu
men ge mig gärna en inte alltför tung opiat
jag vet hur jag vill vakna imorgon.
Det kryper in under skinnet och letar sig in i mitt endokrina system.
Signalsubstanserna förändras och My Mind blir svärtat av för mycket melatonin.
Inga sedativa droger behövs nu
men ge mig gärna en inte alltför tung opiat
jag vet hur jag vill vakna imorgon.
Tankar från ett instängt huvud.
Allting irriterar mig ikväll. Till exempel följer hunden efter mig och smaskar hela tiden och luktar äckligt.
Min lärare i neurospykologi skulle sagt till mig att gå ut och ta en promenad eller springa, för att stimulera endorfintillförseln. Som han sa idag, "lite smärta är bra". Har inte tid att gå ut eftersom jag behöver plugga, men jag pluggar ändå inte för jag kan inte koncentrera mig med en smaskande hund i släptåg och en understimulerad kropp.
Dessutom längtar jag efter Gotland.
Antagligen är det lika bra att ge sig ut... Men det är mörkt och jag har blivit lite småorolig över våldtäktsrisken. Den är antagligen inte signifikant men hjärnspöken är alltid hjärnspöken... Å andra sidan är det bara hjärnspöken...
Suck. Nu sparkar jag ut mig själv med mp3:n och skiter i vilket.
Denna dag.
Alla hjärtans dag.
Tankar: Har inte varit singel på den här dagen sen... 2004. Det är hela fem år. Huruvida jag är singel nu eller inte har jag ingen aning om, så jag vet inte om det är på sin plats att vara bitter eller ej. Tror att jag skiter i det i vilket fall som helst, eftersom den här dagen mest är påhitt som sätter sig på psyket. Kul om man har något att glädjas åt, onödigt att vara bitter om man inte är tillsammans med någon.
Och det var allt.
Som Nina Persson sa...
"Good morning Joan
now pick up your phone
it was bad but just a dream
and you are remembered
I'd call on you if i could
If you were less like me
i would"
Ibland är det mardrömmar, ibland önskar jag att det bara var det.
Vad jag redan visste
Jag trivs ganska bra med att ha skaffat facebook. Problemet kommer när jag ibland sitter där i timmar, och sedan inser att jag har blivit sån. Som sitter på facebook i timmar, och sedan tänker att herregud har jag verkligen inte roligare liv än såhär? Nästa problem kommer när jag snokar för mycket för mitt eget bästa, fällan med facebook och anledningen till att jag hållit mig därifrån tills nu. Blir liksom insmetad med info bara för att jag klickade på någons namn. Sånt jag inte vill veta! Som jag vet existerar men INTE vill se med egna ögon.
Fast det finns runtomkring mig iallafall, så egentligen är det bara en av 5000 gnuer som dånar fram i klyftan.
Ska äntligen vara den som går ut på lördagskvällen istället för att möta massa folk på väg till krogen när jag går hem med min godispåse. Finally! Har inte stört mig överdrivet mycket egentligen. Godis är ju gott...
Time to leave my precious place.
Det är min tur nu
Idag har det snöat i Göteborg. Har haft en lång dag i skolan, men jag var piggare när jag gick därifrån än när jag kom dit. Doktorn som föreläste är en av de bästa som jag lyssnat på i skolsammanhang, han lyckades göra precis allt intressant! Man kan riktigt höra hur alla i klassrummet registrerar och suger i sig allt han säger, och skriver för fullt för att memorera. När 45 minuter gått och det är dags för rast blir alla förvånade och tror att det bara gått en kvart. Han var fantastiskt intressant att lyssna på! Blev besviken när dagen var över och vi inte skulle ha honom mer. Jag var helt öppen för ett lika långs föreläsningspass till!
Men som sagt, idag har det snöat i Göteborg! Har varit så glad över detta där jag vandrat omkring i staden och bara tittat och känt livet andas.
Tack.
Som Brandon Flowers sa...
"It's funny how you just break down
Waitin' on some sign
I pull up to the front of your driveway
With magic soakin' my spine
Can you read my mind?
Can you read my mind?
The teenage queen, the loaded gun;
The drop dead dream, the Chosen One
A southern drawl, a world unseen;
A city wall and a trampoline
Slippin' in my faith until I fall
You never returned that call
Woman, open the door, don't let it sting
I wanna breathe that fire again"
Begär någon att jag ska sätta punkt?
Västtrafiken
I de flesta fall är Västtrafiken riktigt uppmuntrande. Bussarna går ofta och spårvagnarna är minst lika frekventa, och samtidigt fina att åka med. De gamla är kult och jag blir nästan lite besviken när jag ser de fräscha och tysta komma glidande. Men ikväll var Västtrafiken inte med mig... Johan bor mitt mellan två hållplatser med helt olika linjer på varje. Avgörandet ligger i vart någonstans i stan man vill krångla med byten och val av nästa färdmedel. Vid bytet i centrum kom inte bussen, som jag valt eftersom jag inte orkar med bergsklättring 22.30 när jag gått i skolan hela dagen och ska göra det dagen efter också. Jag ville bara hem. Fick iallafall ta spårvagnen, trots att jag för en gångs skull planerat resan, och klättra med mina matkassar förbi mörka buskar och småvägar där man inte vet vem som gömmer sig.
Kom hem iallafall, och hunden mötte mig i dörren. Skönt...
Har annars mindre hemlängtan nu när jag har ett ordentligt ställe på och kommit igång ordentligt med skolan. Känns riktigt bra många stunder. Att jag dessutom var på konsert igår gör vistelsen bara bättre!
Den här stan ger mig kickar ibland.
On a night like this
För fyra månader och två veckor sedan skrev jag ett inlägg som jag döpte till "Två år.". Has it really been that long?
Well, time flies. Och jag borde kanske ha vant mig att vara utan. Men det finns så mycket skitsnack i den här världen...
Och det är allt jag tänker skriva ikväll. Konserter ska inte summeras eller analyseras...
Som John ME sa...
"Love is my drug is my medicine
Stay with me honey
Stay with me honey
stay with me
She's my heroine
Stay with me honey
Stay with me honey
stay with me"
Stanna med mig.
(För er som inte har hört låten, så insisterar jag på att ni lyssnar på den här.)
Som Sophie Zelmani sa...
"Against all respect for fate"
Det är inte nyttigt att sitta på facebook så här dags om man är själv...
Blåa tankar
Det finns så mycket kärlek i världen. Jag älskar så mycket, så många älskar mig. En ny kortfilm är kärlek, ett elektroniskt samtal bara utstrålar kärlek och omtanke, låten jag just spelade skrevs utav kärlek, tanken hon nyss tänkte var så stark och fylld av kärlek, hennes röst som uttryckte den var varm och säker och kärleksfylld.
Men vem tänker du på nu?
"All kärlek är bra kärlek", för "världen behöver mer kärlek" och ge oss allt vi har att ge och gärna helst ännu mer!
Så fan heller, jag behöver inte den kärleken. Hur blev det här inlägget bittert? Det var ju inte alls meningen...
Men vem är jag att bestämma?
