Två år.
Enorma mängder kärlek, värme och vackra ord. Väldigt mycket trygghet och väldigt många kvällar, nätter och morgnar. 700 sparade sms på mobilen. Några svek, men väldigt många fler skratt än tårar. Jag vet inte hur många gånger vi sagt "Jag älskar dig", men dom känns ännu. Every single one.
Nej, jag vet inte hur jag ska fortsätta. Att summera två år med någon jag älskar, det finner jag väldigt svårt.
Det finns många låttexter jag skulle kunna lägga in här, men jag väljer att inte göra det. Det är vår ensak. Om du undrar, då får du fråga.
Men ett ord måste jag ändå lägga till; Tack.
Något
Förkylning. Lätt feber. Det ger mig en anledning att gå hemma och dra benen efter mig. Njuter av att få vara lat. Kollar på tv, dricker te och äter soppa. Hänger på Emilia ibland.
Bandfest i fredags, och det var väldigt skönt att umgås med pojkarna och syrran, utan att spela. Bara ha trevligt, dricka öl, äta lite, lyssna på bra musik.
Träffade Maja i helgen. Det var skönt att få se hennes välbekanta leende.
That's it, for now. En liten lägesrapport ifall någon undrar hur jag har det.
Is it a win/win situation?
Och jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan. För dig. För mig. För dig.
Put a candle in the window, cause I feel Ive got to move.
Though Im going, going, Ill be coming home soon,
long as I can see the light.
Pack my bag and lets get movin, cause Im bound to drift a while.
When Im gone, gone, you dont have to worry long,
long as I can see the light.
Guess Ive got that old travlin bone, cause this feelin wont leave me alone.
But I wont, wont be losin my way, no, no
long as I can see the light.
Yeah! yeah! yeah! oh, yeah!
Put a candle in the window, cause I feel Ive got to move.
Though Im going, going, Ill be coming home soon,
Long as I can see the light.
Long as I can see the light.
Long as I can see the light.
Long as I can see the light.
Long as I can see the light.
Thank you Mr Fogerty.
Tretton
Wow. Vilket rep. Det var inte svensk pop och ballader det handlade om, det var ROCK'N ROLL! Danne is the man on trummor!
Fick också en efterlängtad fika med min kära skåning igår. Det kändes som att vi varit ifrån varandra i två veckor ungefär, fast egentligen handlade det om typ fyra eller fem. Men så har det alltid varit med Amanda. Vi känner varandra.
Och så har jag klippt mig. Jag ser numera ut som någon karaktär från mumindalen.
Resfebern infinner sig sakta men säkert...
Let me stand next to your fire
Som följd av Woodstock-kakan jobbar jag nu starkt på att bli nykter. Kanske finns det förhoppningar om att bli pigg en dag då det inte regnar, och kanske bli sugen på att ta en öl. Men det regnar ju, så det lär inte hända idag.
Jag gissar på att klockan var något i stil med 4:00 i morse, när jag insåg att det faktiskt kommer att komma en dag imorgon också. Jag blev chockad. Hade liksom glömt bort att tiden går, och att det finns något sånt som "sömn" och "nyktert tillstånd".
En bekant gjorde en fin gest och kommenterade mitt tillstånd någon gång på natten. Han sa "Du är i en sån fantastisk Woodstock-eufori just nu", och han anar inte hur rätt han hade. Alkoholen hade nästan flödat, men det var all kärlek och alla människor jag var hög på.
Dags att inta ett till glas vätskeersättning? Helt klart.=)
Det finns kanske en poäng.
Och Annamaria säger till mig, "ta ingen skit, Klara!", och hon har ju så rätt. Mitt i våra miserabla och trötta liv ruskar hon tag i mig och trycker in starka ord i mitt avskärmade huvud. Sen får jag en kram.
Min syster är för övrigt en väldigt fin person att bo med. Trots att hon inte kan låta bli att sjunga något gräsligt när jag är bakis, så är det trevligt ändå. Med Emilia känner jag mig sällan eller aldrig ensam.
Värdefullt.
