En morgon i mardrömmens tecken
Drömmen fortsätter i ett av Hogwarts alla höga torn, fast det var inte riktigt samma dröm ändå. Jag ska ta mig högst upp i tornet, och vägen dit är lång. Den består av sex långa och höga trappor. På den femte våningen har Dumbledore sitt kontor, men jag är nu någon annan. Typ mig själv eller Harry Potter eller någon. Allra högst upp i tornet sitter Hogwarts överhuvud, och jag ska söka jobb hos denne. (I det verkliga livet ska jag på jobbintervju i veckan, kan det månne ha något med detta att göra..?) När jag kommer upp till Dumbledore på femte våningen, så berättar han att jag helst inte ska gå upp dit. Varelsen där uppe är en blandning av Gollum, ett skelett med oerhört markerad ryggrad och svanskota, samt riktigt ailienliknande svarta ögon. En skräckbild flyger förbi i mitt huvud och jag inser att det ska bli mitt livs värsta jobbintervju...
Jag kan inte riktigt komma ihåg hur den tredje drömmen gick till, det var något jag kom ihåg precis när jag vaknade men som sedan försvann. Men den fjärde kommer jag ihåg. Jag levde i en Wallander- eller Beckfilm, en riktigt obehaglig en. Jag bor i ett hus med en man, och en barnvakt kommer förbi i sin Volvo. Jag inser efter ett tag att vi lever i en sån här film, och jag vet att vi kommer att dö, jag och min barnvakt. Mannen kommer att våldta mig i skogen efter att han mördat barnvakten. Sen ska jag också dö. Jag säger till barnvakten "men du, jag har redan sett den här filmen... Kan vi inte kolla på en annan?" Fast det går ju inte att stänga av! Jag blir mer och mer panikslagen och försöker tänka ut hur jag ska kunna överleva. Det finns ingen utväg, men till slut kommer jag på att jag ska väcka mig själv. Efter mycket ansträngning lyckas jag.
Kul början på påskafton. Nej.
View from the afternoon
Utsikten från balkongen.
Hur ska jag inte kunna sakna det här?
One of those weeks
Det blir väldigt snurrigt i bollen.
Och jag bara längtar tillbaka. För en vecka sen var det våran näst sista kväll, och vi satt där med våran flaska vin och den goda maten. Och det fantastiskt goda sällskapet och omgivningen. Pratade om familjen Gröt och alla andra. Vi mådde bra.
Så kom vi hem till det här... Vädret. Det är grått, platt, tråkigt och absolut ingenting på den här ön överraskar mig. Jag har sett allt.
Ja, det här var verkligen ett klagoinlägg, och det står jag för. Det är en sån vecka.
Oh, we're giong to eat pizza!
Nickan är en alltid-människa i mitt liv. Jag tycker alltid om att prata med henne, jag vill alltid vara med henne, och jag saknar henne alltid när hon inte är hos mig. (Vilket är ofta.)
I morgon, då är det Mallorca time! Ska gå upp klockan kvart i tre på natten, för att komma i tid till flyget. Jag kan ärligt säga att jag aldrig satt klockan för att ringa kvart i tre på natten. Men, jag gick upp klockan fem i morse, så det ska väl inte vara ett problem? Det ska bli intressant att se huruvida jag är kommunicerbar så dags, om vi missar flyget eller vad som händer. Johan tror att vi kommer att dö på flyget, och jag kämpar för att behålla lugnet. För oss båda. Och jag hoppas innerligt på att det kommer att vara minst sjutton grader varmt där nere.
Vi kommer att få så kul!
Pillan ringde för en stund sen, och hon är ju helt fantastisk. Hon sa så här: "Klara, om något händer där nere på Mallis, så lova att du använder kondom." "Va?!" svarar jag. "Nej men seriöst, använd kondom!" Det här är min flickvän jag skriver om, och hon säger med helt normalt att om jag ska få för mig att vara otrogen, så ska jag göra det utan fysiska risker. Snacka om att ha en omtänksam flickvän!
Fast om jag tänker ett steg längre, så kan det helt enkelt vara så att hon helt enkelt inte vill ha kondylom eller syfilis eller hepatit. Men om jag känner henne rätt, (och det tror jag att gör) så bryr hon sig bara om mig. Det var därför hon sa så.. Och jag bara ler, kan jag någonsin få en bättre flickvän?
Med risk för att låta som vilken annan tonårstjej som helst, så vill jag bara lägga till en sak...
Björn Gustavsson är fantastiskt charmig!
Jag har sagt det förut
Idag har jag fått min efterlängtade tand. Jag låg inte lika länge i tandläkarstolen som sist, men nästan. En timme och en kvart sammanlagt. Mycket borrande, filande, skruvande och petande i min lilla mun. Plus att sköterskans sugmackapär dök fram otaliga gånger med diverse munstycken för att forsla bort blod. Trevligt...
Specialisttandläkaren hittade också ett skumt hål på sidan av en liten tand som inte blottat sig förut. Så det var bara fram med bedövningssprutan och borra lite där också. Ursch, jag avskyr bedövningssprutor. Dom gör ont och smakar pyton.
Men nu har jag i alla fall en permanent tand, som ska sitta där i hela mitt liv. Förhoppningsvis. Den är ganska fin faktiskt. Och som jag har väntat! Tolv år sedan är det jag blev av med originalet, och nu är det klart!
Slut på alla metallic smiles.
Sen så är det ju dags för Mallorca snart... SOL!
↔
Ändring
En alldeles speciell dag
(Hur stavas egentligen Alldeles?)
Jag åkte iväg till Hemse vid ett-tiden ungefär, med ett stort tugnt basfodral och ett lätt gitarrfodral i släptåg. Tog mig in på Kupan och ner i replokalen. Efter ett tag kom vi igång med spelandet, och efter några timmar åkte jag med Johan hem för att lanera en kommande resa. Vi kom inte fram till något speciellt egentligen, förutom att det inte går att åka billigt till Kreta, att det antagligen är kallt i Bulgarien och att jag var ofantligt hungrig. Vi kunde heller inte boka något eftersom Johan inte fick tag i sin chef. Så efter en och en halv timmes sökande beslöt jag mig för att åka hem.
Väl hemma väntade Pillan på mig, vi skulle laga mat och kolla på Melodifestivalen. Det fanns bara en liten, liten hake. Jag hade ingen nyckel till ytterdörren, vilken var väldigt låst. Surt sa räven. Vi åkte hem till en släkting i närheten för att undersöka om de kunde tänkas ha någon nyckel. Najdu.
Efter mycket om och men beslöt vi oss för att vi helt enkelt måste åka till stan för att upphämta mammas nyckel. Observera att vi var jättehungriga båda två. Jag körde och Pillan berättade om irriterande folk på debattsidan på helagotland.se. En stor del av det jobbiga var att jag hade lovat att hämta mina föräldrar i stan senare på kvällen. Så förutom att köra till hemse skulle jag dessutom köra till stan två gånger. På samma dag.
Väl inne i stan anlände vi på Stora Torget för att parkera. En lördagkväll. Fanns några platser kvar, men jag tycktes blind inför dem och uppfattade bara den sista. Som antagligen också var den smalaste. Jag var någon centimeter ifrån de båda bilarna brevid oss ungefär fem gånger. Aj aj. Jag svalde gråten i halsen och kom till slut tillrätta.
Jag hastade in på krogen där mina föräldrar satt med några kompisar och hade det gemytligt, och gick snabbt därifrån när jag fått den åtråvärda nyckeln. Nu hade jag den i min hand, och tänkte inte vänta en sekund med att åka hem och kasta i mig mat!!!
Smärtfritt kom jag ut ifrån parkeringsrutan, men körde vilse i innerstaden. Jag var tillbaka där jag började, på torget, och trodde än en gång att jag skulle avlida av frustrering. Klockan var nu drygt åtta, och varken jag eller Pillan hade ätit sen klockan elva.
Som tur är så känner Pillan mig väldigt bra, och fångade någonstans upp mig. Hon guidade mig ut från murarna och de trånga gatornas fängelse, och vi var ute i friheten igen. Vi kom hem och såg den sista låten på Melodifestivalen, åt mat och kollade på en film. Sen ringde pappa och sa att Johnsons spelade på Effes, så det var bara att åka in igen. Dom skulle ändå hämtas, så varför inte kolla en snabbis på den geniala Tobias gitarrspelande?
Sen var kvällen helt okej. Jag har aldrig kört så mycket bil på en och samma dag. Har räknat ut att den blev ungefär 10 mil. Observera att jag bara haft körkort i en och en halv månad.
