Hur många vuxenpoäng?
Idag har jag varit ganska duktig tycker jag.
Hade två timmar att fördriva i stan, och jag köpte inget annat än två bananer! Fastän jag hittade massa fina kläder och saker, bland annat ett par jättefina jeans, så spenderade jag inte mer än 4,50.
Sen hade jag min första körlektion. Det var faktiskt kul! Lite skillnad på deras nya fina bilar och vår Saab 9000 från -96. Helt plötsligt var det kul att köra bil! Plus att jag lärde mig en hel del på de snabba 40 minuterna.
Efter det; dags för Arbetsförmedlingen, någon slags inskrivning eller information. Har fortfarande inte riktigt förstått vad som var den viktiga poängen. Men jag gick dit med ett leende på läpparna, gjorde som de sa och låtsades som att jag fattade precis allt de pratade om. Jag kände att det var det bästa jag kunde göra just då. Tror iallafall att jag vet hur jag ska gå vidare från det här mötet nu.
Gjorde en god gärning genom att hjälpa en liten liten halvstirrig tant att bära hennes tunga matkassar till bussen. Det var faktiskt synd om henne, hon var så anfådd att hon knappt kunde prata. När jag följt henne till bussen hon skulle med fick jag en lång kram och iallafall två stycken "Tusen tack!". Hon ville inte riktigt släppa iväg mig, så glad var hon.
Ska ut på en liten resa. Åker till Göteborg, där jag ska träffa efterlängtade människor. I stockholm ska jag hinna träffa Josefina och Nicole, så är det bara.
Farmor ler mot mig däruppifrån.
Hade två timmar att fördriva i stan, och jag köpte inget annat än två bananer! Fastän jag hittade massa fina kläder och saker, bland annat ett par jättefina jeans, så spenderade jag inte mer än 4,50.
Sen hade jag min första körlektion. Det var faktiskt kul! Lite skillnad på deras nya fina bilar och vår Saab 9000 från -96. Helt plötsligt var det kul att köra bil! Plus att jag lärde mig en hel del på de snabba 40 minuterna.
Efter det; dags för Arbetsförmedlingen, någon slags inskrivning eller information. Har fortfarande inte riktigt förstått vad som var den viktiga poängen. Men jag gick dit med ett leende på läpparna, gjorde som de sa och låtsades som att jag fattade precis allt de pratade om. Jag kände att det var det bästa jag kunde göra just då. Tror iallafall att jag vet hur jag ska gå vidare från det här mötet nu.
Gjorde en god gärning genom att hjälpa en liten liten halvstirrig tant att bära hennes tunga matkassar till bussen. Det var faktiskt synd om henne, hon var så anfådd att hon knappt kunde prata. När jag följt henne till bussen hon skulle med fick jag en lång kram och iallafall två stycken "Tusen tack!". Hon ville inte riktigt släppa iväg mig, så glad var hon.
Ska ut på en liten resa. Åker till Göteborg, där jag ska träffa efterlängtade människor. I stockholm ska jag hinna träffa Josefina och Nicole, så är det bara.
Farmor ler mot mig däruppifrån.
I samma bil
Vet inte hur ekonomin ska gå ihop den här hösten. Har och kommer att tjäna endel pengar, men har ju självklart skaffat mig en hel del utgifter också. Tror det blir till att skippa någon av dessa aktiviteter jag är så sugen på. Mest konserter.
-Håkan Hellström på Liseberg, främst för att träffa folk.
-Ryan Adams på Chinateatern, ska snart iväg och hämta biljetterna!
-Emil Jensen i Malmö
-Kent i Köpenhamn, Amanda har skaffat mig en biljett.
Jag vill så gärna! Helst allt på en gång. Själva inträdena på alla ställen håller nog plånboken till, men inget av ställena ligger med vägen till Visby precis.
Konserten jag helst skulle skippa är nog Håkan, men den väger ändå tungt med tanke på mötet med andra.
Jag vet inte hur jag ska göra.
Och vilket jäkla jobb jag har. Vet inte om jag är tacksam eller orolig för min hälsa.
Jag älskar all den tid, då jag glömmer dig, och bagateller i vår tid.
-Håkan Hellström på Liseberg, främst för att träffa folk.
-Ryan Adams på Chinateatern, ska snart iväg och hämta biljetterna!
-Emil Jensen i Malmö
-Kent i Köpenhamn, Amanda har skaffat mig en biljett.
Jag vill så gärna! Helst allt på en gång. Själva inträdena på alla ställen håller nog plånboken till, men inget av ställena ligger med vägen till Visby precis.
Konserten jag helst skulle skippa är nog Håkan, men den väger ändå tungt med tanke på mötet med andra.
Jag vet inte hur jag ska göra.
Och vilket jäkla jobb jag har. Vet inte om jag är tacksam eller orolig för min hälsa.
Jag älskar all den tid, då jag glömmer dig, och bagateller i vår tid.
It's just the voice of you
Åtminstone musik
Well well. Stora planer på att åka till Göteborg och se på Håkan. Funderar också på att åka ner till Skånet efter, för att umgås med de nyblivna skåneborna. Klart att jag längtar. Håller tillgodo med Klara-skivan jag fick.
Jag fyller 19 år imorgon. Varför känns det mindre för varje år? Är det ett tecken på att jag börjar bli vuxen och tråkig? Eller ett tecken på att tiden går fortare ju äldre man blir, och att jag hinner inte förbereda mig?
Maja ringde och sa att hon ville plocka svamp. Jag undrar om det finns svamp i mitten av augusti. Förra året plockade jag svamp i december tror jag.
Jag fyller 19 år imorgon. Varför känns det mindre för varje år? Är det ett tecken på att jag börjar bli vuxen och tråkig? Eller ett tecken på att tiden går fortare ju äldre man blir, och att jag hinner inte förbereda mig?
Maja ringde och sa att hon ville plocka svamp. Jag undrar om det finns svamp i mitten av augusti. Förra året plockade jag svamp i december tror jag.
Halloweenhead
Nicole åkte hem till Stockholm imorse. The Sadness har inte kommit riktigt ännu. När jag såg bilen åka iväg var tårarna inte långt borta, men jag trängde effektivt bort det. Det känns inte bra, men jag hade ingen lust att än en gång börja storgråta precis innan jag ska till jobbet.
Jag vill bara att hon ska vara kvar.
Johan skickade just ett sms och bad mig komma till Tomelilla och leka med honom. "Ta med dig Lennart, grannen har pool." (Lennart är min jättefina jättegula uppblåsbara vattenkompis.) Jag vill så gärna, men ack så långt bort, med tanke på att jag ännu har en del jobb kvar att göra. Om det var typ i Oskarshamn skulle jag kunna åka över och typ fika. Fast sånt gör man ju inte, man bara tror att man skulle göra det för att det går.
Snart åker Emilia, på torsdag närmare bestämt. Dagen efter fyller jag år, och det blir tomt med "bara" mamma och pappa här. Nästa vecka åker Josefina. Jag säger bara ett ord, och jag vet inte ens om det är ett ord; Gaah.
Och jag stannar kvar än så länge, ett ickeval är också ett val. Jag får stå mitt kast.
Jag vill bara att hon ska vara kvar.
Johan skickade just ett sms och bad mig komma till Tomelilla och leka med honom. "Ta med dig Lennart, grannen har pool." (Lennart är min jättefina jättegula uppblåsbara vattenkompis.) Jag vill så gärna, men ack så långt bort, med tanke på att jag ännu har en del jobb kvar att göra. Om det var typ i Oskarshamn skulle jag kunna åka över och typ fika. Fast sånt gör man ju inte, man bara tror att man skulle göra det för att det går.
Snart åker Emilia, på torsdag närmare bestämt. Dagen efter fyller jag år, och det blir tomt med "bara" mamma och pappa här. Nästa vecka åker Josefina. Jag säger bara ett ord, och jag vet inte ens om det är ett ord; Gaah.
Och jag stannar kvar än så länge, ett ickeval är också ett val. Jag får stå mitt kast.
Halkrisk
Man kan kanske kalla det separationsångest, det som vanligtvis kommer såhär års. I år också, fast i större skala. Igår hade jag en sån där dag när det känns som att ALLA åker ifrån mig. Jag måste erkänna att jag hade väldigt svårt att inte tänka egoistiska tankar igår, för jag ville bara hålla kvar alla och krama om dem och inte släppa dem. Men på kvällen insåg jag att jag faktiskt kommer träffa er igen, det är ingen som har flyttat till sydpolen för att aldrig komma tillbaka. Och det är ju faktiskt bra, man får försöka tänka i de banorna.
Dessutom missunnar jag inte er äventyren ni åker ut på. Jag ska försöka vara lite klokare nu.
Det är bara det att ni är så fina.
Now I'm gonna try to do the choka choka.
Music is power
"Hallå igen. Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort? Ah, de va länge sen. Jag borde ringt men å ringa nu känns lite fånigt o kort. Ja e i Oslo me ditt ex men de e inget mellan oss, vi bara lallar runt på KarlJohan, o jag behöver komma loss.."
Jag vill återigen passa på och gratulera min kära vän Josefina till körkortet!
I måndags var det äntligen dags för årets sommarkonsert. Först ut var Bo Kaspers orkester, och de var fantastiska. Vilka musiker de är, det är otroligt vilket drag det kan bli med ett jazzband (rätta mig om jag har fel). Min erfarenhet av jazz är visserligen ringa, men ändock tråkig.
Därefter kom det band som jag verkligen väntat på. Sahara Hotnights. De var om möjligt ännu härligare än första gången jag såg dem. De kommer ut i högklackat, kortkorta shorts, tar upp diverse instrument/redskap och (ursäkta uttrycket) rockar skiten ur mig. Säkerligen någon mer av de övriga tre tusen människorna som var där. Jag hade glömt hur mäktiga de var på scen, men nu blev jag härligt påminnd. Ren glädje. När de spelade "Quite a feeling" började jag gråta. Helt oförberett. Vilken känsla.
The Ark var ju också jättebra. Riktiga showmänniskor, helt klart. Ola Salo sjöng och hjulade och hoppade och skrek och skrattade och var mest hysterisk hela tiden! Övriga bandmedlemmar var var inte långt därefter.
Igår spelade Amanda, Johan och jag på Bruna Bönan här i Klinte. Första gången vi fick dra extranummer, två stycken till och med! Det var riktigt, riktigt kul. Känslomässigt och fantastiskt.
Over and in.
Jag vill återigen passa på och gratulera min kära vän Josefina till körkortet!
I måndags var det äntligen dags för årets sommarkonsert. Först ut var Bo Kaspers orkester, och de var fantastiska. Vilka musiker de är, det är otroligt vilket drag det kan bli med ett jazzband (rätta mig om jag har fel). Min erfarenhet av jazz är visserligen ringa, men ändock tråkig.
Därefter kom det band som jag verkligen väntat på. Sahara Hotnights. De var om möjligt ännu härligare än första gången jag såg dem. De kommer ut i högklackat, kortkorta shorts, tar upp diverse instrument/redskap och (ursäkta uttrycket) rockar skiten ur mig. Säkerligen någon mer av de övriga tre tusen människorna som var där. Jag hade glömt hur mäktiga de var på scen, men nu blev jag härligt påminnd. Ren glädje. När de spelade "Quite a feeling" började jag gråta. Helt oförberett. Vilken känsla.
The Ark var ju också jättebra. Riktiga showmänniskor, helt klart. Ola Salo sjöng och hjulade och hoppade och skrek och skrattade och var mest hysterisk hela tiden! Övriga bandmedlemmar var var inte långt därefter.
Igår spelade Amanda, Johan och jag på Bruna Bönan här i Klinte. Första gången vi fick dra extranummer, två stycken till och med! Det var riktigt, riktigt kul. Känslomässigt och fantastiskt.
Over and in.
