Skapad för stora ting.

Man kan kanske kalla det separationsångest, det som vanligtvis kommer såhär års. I år också, fast i större skala. Igår hade jag en sån där dag när det känns som att ALLA åker ifrån mig. Jag måste erkänna att jag hade väldigt svårt att inte tänka egoistiska tankar igår, för jag ville bara hålla kvar alla och krama om dem och inte släppa dem. Men på kvällen insåg jag att jag faktiskt kommer träffa er igen, det är ingen som har flyttat till sydpolen för att aldrig komma tillbaka. Och det är ju faktiskt bra, man får försöka tänka i de banorna.
Dessutom missunnar jag inte er äventyren ni åker ut på. Jag ska försöka vara lite klokare nu.
Det är bara det att ni är så fina.

Now I'm gonna try to do the choka choka.