Skapad för stora ting.

"Hallå igen. Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort? Ah, de va länge sen. Jag borde ringt men å ringa nu känns lite fånigt o kort. Ja e i Oslo me ditt ex men de e inget mellan oss, vi bara lallar runt på KarlJohan, o jag behöver komma loss.."

Jag vill återigen passa på och gratulera min kära vän Josefina till körkortet!

I måndags var det äntligen dags för årets sommarkonsert. Först ut var Bo Kaspers orkester, och de var fantastiska. Vilka musiker de är, det är otroligt vilket drag det kan bli med ett jazzband (rätta mig om jag har fel). Min erfarenhet av jazz är visserligen ringa, men ändock tråkig.
Därefter kom det band som jag verkligen väntat på. Sahara Hotnights. De var om möjligt ännu härligare än första gången jag såg dem. De kommer ut i högklackat, kortkorta shorts, tar upp diverse instrument/redskap och (ursäkta uttrycket) rockar skiten ur mig. Säkerligen någon mer av de övriga tre tusen människorna som var där. Jag hade glömt hur mäktiga de var på scen, men nu blev jag härligt påminnd. Ren glädje. När de spelade "Quite a feeling" började jag gråta. Helt oförberett. Vilken känsla.
The Ark var ju också jättebra. Riktiga showmänniskor, helt klart. Ola Salo sjöng och hjulade och hoppade och skrek och skrattade och var mest hysterisk hela tiden! Övriga bandmedlemmar var var inte långt därefter.

Igår spelade Amanda, Johan och jag på Bruna Bönan här i Klinte. Första gången vi fick dra extranummer, två stycken till och med! Det var riktigt, riktigt kul. Känslomässigt och fantastiskt.

Over and in.