Skapad för stora ting.

Nu var det verkligen länge sen jag bloggade. Det händer så mycket hela tiden, åker kors och tvärs över stan till olika jobb och vänner. Jag älskar verkligen att ha saker att göra. Efter förra vintern/våren är jag så tacksam över att ha jobb, i plural till och med!
Vissa dagar är det inte lika nära till tacksamheten, när migränen ligger och lurar och folk skriker en i örat på ett av jobben. Andra dagar, som idag, är jag så glad över livet och mina möjligheter. Har stått på Coop Nära Mariagatan, och personalen där är så himla trevlig och kunderna är oftast medvetna och positiva, även de som känner sig stressade. Att vara Fairtrade-ambassadör är lyx för mig. Även om jag blir trött i ryggen. Men det är ingen annans fel än mitt eget.
På tal om det är det dags att börja gå på Yoga igen. Om jag bara kom till skott! För nu har jag ju råd! Vet att det kommer att minska huvudvärken och tröttheten. Har fått väldigt lågt blodtryck och behöver verkligen träna. Det och noni-juice, sen ska jag nog må riktigt bra igen!

Fick mail från fantastiska Pierre idag, som är på väg ut i Amazonas just nu. Saknar honom enormt, och när han skrev att han saknar mig med, då hade jag inte en chans att hålla tårarna borta. Så är det bara.

Stolt över dagens inköp - Fairtrademärkta rosor till Johan, och ingefärskakor till mig.
Nu ska vi mysa med trummisen!

Idag ska jag baka veganska kanelbullar med min favoritvegan. Var runt halva Nordstan innan jag hittade en lämplig degbunke. Åhlens, Lagerhaus, Werner&Werner och till sist Claes Ohlson. Samma bunke fans på de två sista, men 40 kr billigare på Claes Ohlson. Åkte till Avenyn och handlade, och vid snabbkassorna stod självklart Den Jobbiga Kärringen. Och självklart krånglade min premiecheck så att jag måste be henne om hjälp. Och självklart var hon lika överlägsen och påträngande och översittande som vanligt.
Men. Sitter sen och tänker hela vägen till, på och från spårvagnen på hur jag ska bete mig när jag träffar henne. Vara överdrivet glad och trevlig, "krama ihjäl sin fiende"? Har en stark känsla av att hennes enorma ego då blir större, "oj vad bra jag är, men det visste jag ju redan, hehe" tänker hon kanske då. Ska jag få henne att inse hur fruktansvärd hon är som butiksbiträde? Känns verkligen svårt. Hur skulle det gå till?
Eller ska jag bara ignorera henne, och låta henne vara Den Jobbiga Kärringen bäst hon vill och inte låta mig påverkas av den där strålningen? Både lätt och svårt.
Får se vad jag väljer om jag träffar henne igen. Hoppas på att slippa henne, men hon flyttar nog inte på sig.

Nu kom Veganen no 1 och hunden, äntligen!
Kanelbullar är det bästa som finns. Ibland. Kärringen ska inte få några.