Skapad för stora ting.

Oj va allting är upp och ner. Idag kom jag på att jag trivdes väldigt bra på mitt jobb. Det gör jag inte alltid. Men det beror så mycket på vem jag jobbar med, och vilket humör de är på.. Idag var det en person som hade en bra dag. Hade också stor assistans av fler medarbetare, vilket underlättar otroligt. Men ibland vill jag bara hem, när modet sviker mig. Idag kändes det som att jag kunde jobba heltid, om det ska vara såna dagar.

Just idag är jag stark, just idag mår jag bra.

♥(Du vill nog ha mig ändå.)♥

Jag funderar på att dra till Thailand över jul. Eller något annat soligt ställe där man kan tillbringa juldagen med att dricka färgglada drinkar på stranden, och försiktigt anta en mörkare hudnyans. (Jag vet inte om min kropp gillar Dove Summer Glow.) Jag vill dessutom slippa att fira en julafton där familjen är reducerad till hälften. Den kvarvarande halvan är jag ganska trött på.

Lyckades med den enorma bedriften att ta mig till Hemse. En vän lockade med varm choklad, då mitt sockersug behövde tillfredställas. Nej, jag åkte med pappa till Hemse och hälsade på kära Rosie. Hon bjöd på varm choklad som var jättegod och bar ett tjockt lager handvispad grädde, men det var sällskapet som lockade!

Nu ska jag kolla på veckans sista One Tree Hill.

Just nu lever jag lyxliv! Har en häst som jag får rida hur mycket jag vill, och jag fullkomligt njuter varenda sekund i stallet. Jag är till och med lycklig över att få köra upp skottkärran med skit på vagnen! Malik ska ju snart åka, och det är faktiskt ganska skönt att det inte gäller en längre tid.
Stunderna i skogen är höjdpunkten, solen skiner på de orangea och gula träden, temperaturen är perfekt. Vindstilla. Och jag kunde nog inte haft en bättre häst att ta hand om. Han är så mjuk.

Inatt drömde jag att jag gick med bara fötter på mjuk mossa, och himlen var grå ovanför trädtopparna. Jag ville äta mjuk kaka med nötmassa i. Saker som miniräknare, digitalkameror, bloggar, trumskinnspriser och taiwanesiska adresser var borta ur min värld. Världen var mjuk och naken. Inga vindar kunde blåsa omkull mig, inga kläder kunde få mig att se tjockare ut. Jag hade bara lugna trevliga känslor, och jag visste att jag inte behövde vara rädd för ensamheten. Inga siffror existerade, bara ljud och känslor.
Grönt, skönt, vi var i samklang. Ljudet från solen var tyst och stämningsfullt. Jag visste att den fanns, men var inte tvungen att veta vart jag hade den. Precis som allt annat i livet.
Det gick att stanna i ögonblicket, länge. Världen kände inte till tiden, och skulle aldrig komma att göra det. Jag satte mig med benen i kors i mossan, du var nära. Jag log mot dig, och du visste precis.

Jag tänkte först skriva och berätta att jag är betydligt mer motiverad och positiv nu, jämfört med sist jag skrev. Ibland är det så svårt att säga till sig själv, att det är mycket orsakat av en själv när man har sådan sorts nedstämdhet. Oftast vill jag inte lyssna på mig själv i det läget.

Men, nu såg jag på text-TV att en 15-årig kille avled efter en svår misshandel häromkvällen. Jag fattar inte, det är hur mycket misshandlingar och bilolyckor som helst nu! Jag har nog hört talas om 5-6 stycken som kört av vägen sen i onsdags, på Gotland! Sen är det en massa misshandlingar och mord/mordförsök i Stockholmstrakten, kan inte komma ihåg alla ens. Plus att någon skjutit en katt med hagelbössa i fredags. Den fick avlivas. Vem får för sig att göra något sånt?
Det är så sorgligt allting.
Men någonstans får det mig att inse att jag tar allför mycket för givet. Det är viktigt att komma fram till en sån insikt ibland.

Nu har jag sökt några jobb. Så det känns som att jag anstränger mig lite, och jag har kollat på lägenheter på nätet. Jag försöker lite iallafall. Så kanske jag hälsar på Nickan någon dag!