Sisters in arms
Jag tänkte först skriva och berätta att jag är betydligt mer motiverad och positiv nu, jämfört med sist jag skrev. Ibland är det så svårt att säga till sig själv, att det är mycket orsakat av en själv när man har sådan sorts nedstämdhet. Oftast vill jag inte lyssna på mig själv i det läget.
Men, nu såg jag på text-TV att en 15-årig kille avled efter en svår misshandel häromkvällen. Jag fattar inte, det är hur mycket misshandlingar och bilolyckor som helst nu! Jag har nog hört talas om 5-6 stycken som kört av vägen sen i onsdags, på Gotland! Sen är det en massa misshandlingar och mord/mordförsök i Stockholmstrakten, kan inte komma ihåg alla ens. Plus att någon skjutit en katt med hagelbössa i fredags. Den fick avlivas. Vem får för sig att göra något sånt?
Det är så sorgligt allting.
Men någonstans får det mig att inse att jag tar allför mycket för givet. Det är viktigt att komma fram till en sån insikt ibland.
Nu har jag sökt några jobb. Så det känns som att jag anstränger mig lite, och jag har kollat på lägenheter på nätet. Jag försöker lite iallafall. Så kanske jag hälsar på Nickan någon dag!
