Skapad för stora ting.

Det var tisdag, det var kväll. Jag och Maria satt i köket och snurrade med våra tankar, det var helt tyst. Vi trodde att våra hjärtan skulle stanna av det extremt höga ljudet som ringklockan gav ifrån sig, vi var ju helt oförberedda! Eftersom vi tidigare har haft tråkiga erfarenheter av oväntade besökspersoner som ringer på samma ringklocka, är vi något betingade att bli rädda när det här ljudet uppstår. Jag smygar mycket försiktigt och väldigt tyst fram till dörren med titthålet, och tittar lika tyst igenom det. Ser ingenting. Jo, vänta, något svart längst ner i synfältet, är det Johan som sitter på huk och försöker gömma sig? Mycket svårt att säga. Maria kommer efter och tittar, "Vad fan, jag ser inget heller. Jo! JAG SER HONOM! OCH TRUMMISEN OCKSÅ!" Vi öppnar dörren och Maria skäller på Johan att han inte får skrämma livet ur oss. Men jag tittar på det svarta tunga som står på golvet.

Tadaaa! En BASFÖRSTÄRKARE!! TILL ARALSJÖN!!

"Vart har ni köpt den?!"
"På parkeringen vid Backaplan."

Nu kan vi börja spela.