En stund senare.

Har lugnat mig lite nu, druckit kaffet som blev bra med mamma, pappa och kusin Calle. Pratat musik och Rocky, alla känner att de har nåt viktigt att säga. Det gillar jag. Har också kollat roliga youtube-klipp, det lättar alltid upp ett irriterat sinne.
Pappa knäppte nytt på Buford Pope, det är så klockrent. Mamma stryker Calles kavaj, vi ska på begravning. Det är därför känslorna beter sig skitkonstigt i min obalanserade kropp.

Vill ägna ett stort varsitt tack till Mia Skäringer och min älskade Johan. Mia för att hon skrivit den fantastiska boken "Dyngkåt och hur helig som helst". Johan för att han gav den till mig i julklapp. Började läsa igårkväll och nu är den snart slut. Vill inte att den ska ta slut, men samtidigt orkar jag snart inte mer! Suger in varje ord hon skrivit men det är så mycket känslor och igenkänning. Tankar om mitt liv. Uppmaningar att ta vara på det. Tacksamhet över att mina närmaste lever. Förmåga att skratta åt absurda situationer.
Som en kär vän skulle sagt; Skratta åt dig själv och din värld, det gör dig fri. Tack Maja för att du finns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0