Skapad för stora ting.

idag vaknade jag av en jobbig dröm igen. jag var ute på de sju haven och levde livet, och hade ätit en stor kola som tog ett fast tag om min oäkta framtand. den åkte med ut. ursch! det känns fortfarande som att den inte är kvar. får gå upp och äta frukost med mammas sällskap, och det är väldigt bra.
efter helgens groteska tårtfrosseri trodde jag inte att det var sant när jag såg mig själv i spegeln när jag gick upp. jag är fortfarande smal!! hur har det gått till? jag har visserligen varit ute i trädgården och grävt, men det var inte så mycket. kanske är min ämnesomsättning lite fucked up efter de senaste månadernas brist på näring (har levt på kolhydrater och fett). kanske har fattigdomen varit en bra sak. kanske är jag bara very strong minded. men jag har heller inte orkat bry mig om vad jag borde låta bli att äta, och kanske är det det hälsosammaste just nu.