Skapad för stora ting.

Det är väldigt bra att Signe har kommit in i mitt liv igen. Känns hoppfullt på något sätt. Hon drar med mig ut på trevliga stunder och bjuder på en öl. Det är fint Signe.

Och Annamaria säger till mig, "ta ingen skit, Klara!", och hon har ju så rätt. Mitt i våra miserabla och trötta liv ruskar hon tag i mig och trycker in starka ord i mitt avskärmade huvud. Sen får jag en kram.

Min syster är för övrigt en väldigt fin person att bo med. Trots att hon inte kan låta bli att sjunga något gräsligt när jag är bakis, så är det trevligt ändå. Med Emilia känner jag mig sällan eller aldrig ensam.

Värdefullt.