Jag har sagt det förut

och nu säger jag det igen. Mycket ska man va med om!

Idag har jag fått min efterlängtade tand. Jag låg inte lika länge i tandläkarstolen som sist, men nästan. En timme och en kvart sammanlagt. Mycket borrande, filande, skruvande och petande i min lilla mun. Plus att sköterskans sugmackapär dök fram otaliga gånger med diverse munstycken för att forsla bort blod. Trevligt...
Specialisttandläkaren hittade också ett skumt hål på sidan av en liten tand som inte blottat sig förut. Så det var bara fram med bedövningssprutan och borra lite där också. Ursch, jag avskyr bedövningssprutor. Dom gör ont och smakar pyton.
Men nu har jag i alla fall en permanent tand, som ska sitta där i hela mitt liv. Förhoppningsvis. Den är ganska fin faktiskt. Och som jag har väntat! Tolv år sedan är det jag blev av med originalet, och nu är det klart!
Slut på alla metallic smiles.

Sen så är det ju dags för Mallorca snart... SOL!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0