Skapad för stora ting.

Helgen har bestått av en snabbvisit i Bryssel, hos min morbror och hans familj.
Åkte dit med Nickan såklart, och äventyret började så fort vi steg på bussen på Cityterminalen. Vi hamnade brevid en man som inte kunde sluta titta på oss, och han satt längst ut på sätet närmast oss. Hans mobil ringde då och då, men det enda vi hörde var "blableblö, chutefli, oui, Pari, lalala.." Inte visste jag att franska kunde vara så sexigt! Ett snabbt konstaterande; han är fransman.
Någonstans under dessa förunderliga 40 minuter på bussen, somnade han till och tappade sin plånbok ner i mittgången. Nickan och jag har spekulerat kring detta fenomen under hela helgen, "sov han verkligen? jag tror inte det.." "han tappade definitivt plånboken med flit.." För självklart, eftersom han pratade så sexig franska, var jag tvungen att säga "Excuse me, I think you dropped your wallet" när han hade vaknat till efter två minuters slumrande. Det jag fick till svar var ett kort: "Thank you." Väldigt nonchalant.
Vi var övertygade om att det var slut med flirtandet, som ärligt talat inte kan rubriceras som flirtande.
Men han följde efter oss lite försynt inne på Arlanda, när vi gick till incheckningen. Fast snart försvann han igen. Jag tänkte i mitt stilla sinne; farväl, Oh snygga fransman. Vi ses aldrig mer.
HAH! Trodde jag ja. Han dök upp bakom oss igen, lika försynt men ganska uppenbart att han kanske ville något, skulle kanske också han till Bryssel? Efter en stund gick han ifatt oss och sa "Thank you for finding my wallet." "Oh, it's okay" svarade jag och log försiktigt. Han sa nu att han skulle ta någonting att dricka där borta och "See you!"
Vaddå See you? Han visste vad som skulle hända, jag lovar. Det slöt såklart med att han bjöd på fika, han kände att han var tvungen eftersom att jag hade hittat hans plånbok.
Det var här vi kom på att han nog hade tappat den med flit. Vi hade jättetrevligt under fikastunden, han pratade perfekt engelska och var väldigt fransk men ändå inte. (Tror jag. Har aldrig träffat någon fransman.)
Det var också här han sa till mig "I should hire you, as my brain.." Han kom också fram till att Nicole skulle vara hans estetiska sida hos honom själv. Jag tyckte att hon skulle vara hans Good looks. (Inte för att han egentligen behövde det.) "So, what can I offer you? You can't just offer me things, I have be something for you." Åh, jag vet minsann vad jag tyckte att han kunde få erbjuda.. Nej seriöst, jag sa att han skulle vara vår advokat, eftersom han pluggar juridik.
Vi utbytte telefonnummer, och när han hade gått ringde han för att kolla att det var rätt siffror. Yeah right, han ville bara prata mer med oss. Sen skickade han ett sms och frågade vad han skulle köpa med från Paris till oss. Vi svarade "Perhaps some champagne", bara på skoj.
Sen var det inte mer med det. HAH! Trodde vi ja. När vi kom tillbaka från Bryssel och satte oss på bussen från Arlanda klockan halv 1 på natten, kollade jag ner i mittgången. Och vem kommer strosande med sin bekanta väska över axeln, om inte den omtalade fransmannen! Jag utstötte något i stil med "Oh my goood. Nicole, det är inte sant!!!" Han satte sig vid oss och sa sitt fina "Hello" lite fnissande.
Vi utbytte artighetsfraser och efter en stund sa han "So, I got the champagne for you.." GAAH!! Han hade köpt champagne till oss! Vad är det här för en snubbe, en stalker? Vad vill han egentligen? Han ville träffa oss igen dagen efter, men vi vågade/orkade inte. "Just don't let me drink this champagne on my own..."
Vi har nog kommit fram till att han bara är väldigt fransk, det vill säga artig, och måste ge bort saker till vackra kvinnor. Speciellt det dom ber om.
(Jag måste tillägga att han inte är en sliskig 40-taggare med tjocka guldkedjor kring halsen och uppknäppt skjorta, utan en snygg, trevlig ung man i 23-årsåldern med uppknäppt skjorta.)

Någonstans emellan dessa sammanträffanden blev jag och Nicole rejält uppraggade av italienare och belgar på nattklubbar i Bryssels centrala delar. Vi spenderade också en hel dag med att kolla på One Tree Hill, säsong 4. Givetvis skrattade vi en hel jäkla massa och diskuterade allt och alla vi såg överallt. Inte en helt vanlig helg i mitt liv, men en helt vanlig helg med Nicole.

Minst sagt svårslaget.