Skapad för stora ting.

Jag har drabbats av övertrasserat tålamodskonto. Ja, jag kom på det själv. Ikväll känns det som att alla jag har försökt prata med skiter i mig. Det är såklart inte så att de skiter i mig, men jag har gått omkring ikväll med en klump i magen och nu kom jag på att det är så det känns. Övertrasserat tålamodskonto. Varför? Antagligen på grund av den senaste tidens påfrestningar och nu har ingen tid med mig. (I kombination med fel vecka i månaden.)
Om jag desperat skulle ringa runt till lite mer folk skulle såklart någon ha tid. Men jag vill inte anstränga mig. Så lite får jag skylla mig själv.
Har gjort massa bra saker idag, gick upp och simmade tidigt, gjort lite ärenden, kört hem grannens bil, målat element, pysslat här hemma, eldat. Ändå känns det som att jag inte räcker till, som att jag måste anstränga mig mer och uträtta mer. Förvalta tiden och inte slappa. Ligga i.
Fan heller, jag hör ju att det låter konstigt. Bara för att jag råkar vara kvinna tänker jag inte bete mig som 50-talets hemmafru. Nu kollar jag på Vänner i stället.