Skapad för stora ting.

Jag kan bli så glad av en ros på en kaffekopp. Det är fint. Men det är mest för att det påminner mig om en verklig ros. En tung söt doft, sammetsblad och några taggar. Växtlighet.

Tänk att ha Ernst Kirschsteigers jobb. Eller Bo Rappnes. Vad gör Bo Rappne om vintrarna egentligen? När marken är som sten och pelargonerna göms undan? Och varför ligger ingen trädgårdsarkitektutbildning nära Göteborg?

Lyssnar på Underbara Claras sommarprat. Oj vad jag trivs. Hon är fantastisk. Jag beundrar henne helt och fullt. Som hon säger, hon har bråttom att förverkliga sina drömmar. Jag vill också ha bråttom, och inte gå runt och tro att det kommer när det kommer. SEN. Fan alltså, vart har jag min drivkraft? Tyvärr kanske hennes brådska kommer ur en tragedi och erfarenheten om att livet tar slut. Jag vill inte ha drivkraft från något så hemskt. Men jag vill ha sån där jättekraft.

Varför skulle inte jag också kunna skaffa hus på landet nu, när jag snart fyller 23 och precis har upptäckt att det är precis det jag behöver för att bli lycklig? Ett hus på landet med trädgård. Jag vet inte varför jag känner att jag är för ung. Men vaddå, jag har ju levt i över 20 år...

Igår kom Johans bror, brors sambo och brorson till stan för besök. Vi samlades hos systern Maria för att just samlas.
Jag blev kallad faster. Oj vad jag blev stolt över att vara en del av den här knasiga familjen.

Nu knäppte jag på Mark Levengoods sommarprat. Jag skrattar efter bara en minut...