A kiss before I go
Tack Pillan. Du är fantastisk. Det gör så ont för att jag älskar dig så mycket. Många har undrat vad som är så speciellt med oss, och jag hoppas bara att de får uppleva samma sak någon gång. Att vara bara 16 år och veta vem som är sitt livs kärlek, att vara 20, och fortfarande står hon där. Du bär medaljen, och jag hoppas att du gör det med stolthet. Innan du kom in i mitt liv fanns det andra som varsin gång burit den, men du tar priset. Du slår dem alla med enorma steg.
Jag älskar dig, jag hatade mig själv igår och jag hatar vad jag har gjort mot oss. Jag älskar att jag fick stryka dina tårar.
Tack för allt älskling.
Du är bäst.
Rubrik
Inatt när jag kom hem hade jag ett halvt blogginlägg i huvudet.
Men det går inte.
Greetings from space
Greetings from space
I am lost without a trace Without a face, number or name
Here we could stay
It fells nice to get away
from all the pain
The world has gone insane
Snart så...
For the sun
Nu har jag äntligen Amanda Jenssens skiva i min ägo. Har inte lyssnat på den mer än en gång, men jag älskar den redan. Då är det bra.
Vår dator har varit medvetslös i några dagar. Precis när jag skulle ta tag i allt och fixa visum och boka hotell till resan. Men då är det verkligen bra att ha en snäll vän som heter Hugo. Att han dessutom kan datorer är ju bara ett plus. Igår när jag kom hem från jobbet gick jag raka vägen upp på mitt rum och bytte kläder. När jag sen kommer ut därifrån kommer en brun och fin Anna uppspringandes för trappen, och ler mot mig som en sol. Jag blev så himla glad! Och vid datorn satt Hugo och såg bekymrad ut. Men efter ungefär sju timmar tror jag, så mådde datorn bra igen, och Hugo också tror jag. Det var väldigt fint att ha dom här!
Nämnde något om mitt jobb. Eller snarare att jag har ett jobb. Och jag trivs verkligen. Det är nog det första jobbet som jag är bekväm med. Min förra arbetsplats var fantastisk, men det är inte rätt ställe för mig. Kanske för mig om 15 år, men inte idag. Och där jag är nu, där är jag riktigt bra. Trots tunga beslut i mitt liv den här sommaren, så har jag faktiskt mått helt okej ändå. Och det är på grund av Nicole, Åvalle och min härliga familj.
Det tråkiga är att jag bara har två arbetsdagar kvar, sen är min vikarieperiod slut. Men det gör inte så mycket, för jag kan se tillbaka och minnas ett ställe där jag fått vara och lära känna fantastiska människor.
Och nu ska jag dit.
