Magiskt, men tragiskt

Har faktiskt haft en kanondag på jobbet! Vissa dagar är rätt så knepiga, men idag har vi haft flyt på något sätt. Var nere vid Ekstakusten och grillade med killarna. Vilka människor det finns att träffa, bara på gotland.
Njuter av Nioles närvaro. Det är ju fantastiskt hur bra vi går ihop. Känns som att hon har bott hos mig i månader. Fast egentligen är det bara en vecka.

Tror att jag ska skicka iväg ett mail till Sölvis. Han ville ju att vi skulle höra av oss en bit iväg från studenten, ute i livet. Och nu har jag ju faktiskt kommit iväg en bit, det känns i psyket på något sätt. Starkare och säkrare.

Nu ska jag gå bort till fönstret och dra för persiennen, sen lägga mig i sängen. Plats för två ikväll.

Bigtime+Longtime=Goodtime

I need a visit to Vienna

En solig dag i Visby, och jag och min far blev sugna på glass. Glassbutiken i Hästbacken mittemot Café Bohéme låg närmare än glassbaren, så vi siktade in oss på den. Tror att det blev något annanasaktigt och lime för min del, men det fantastiska inträffade när jag vände mig om och tittade ut genom det stora stora fönstret, och såg en stor stor elefant! "Pappa titta en elefant!" Sen var den förbi. Det var inga myrsteg här inte. Men, i innerstaden. Det gjorde hela min dag kan jag ärligt säga. Nu behövde jag inte gå på circus och betala för att se den.
Den luktade ganska äckligt faktiskt. Som hästbajs ungefär.

Senare på kvällen kom Nicole med tunga resväskor (jag undrar fortfarande om hon har stenar däri, liksom bara för att motionera sig lite), och det första hon säger är "tjena kortis!". "Tack, det känns så kul att du är här" svarade jag med en lätt ironisk underton. Men jag var ändå ärlig.

10 månader. Det är ju ganska fantastiskt i sig. 10 månader tillsammans med Pillan. Man kunde inte önska att de skulle vara bättre, allt ligger ändå över förväntansnivån. Inte trodde väl jag att vi skulle orka med varandra så här länge. Men det visade sig att vi faktiskt kan vara tillsammans längre än 3 månader utan att tveka på kärleken.

Har hunnit med att fira Johan "bananaman" Larssons 19:e födelsedag. En halvfull/halvtom mintuflaska räckte för att fylla fyra personer på 20 minuter. Och det höll i sig ett bra tag, kändes det som. I och för sig var väl tidsuppfattningen inte den bästa..

Sahar Hotnights har gjort det igen. Ännu en fantastiskt bra platta. "What if leaving is a loving thing"


It's over for now

Emilias operation är avklarad. Allt har gått bra, inga förlamningar eller stela armar och ben. Fick höra hennes röst idag, ovärderligt. Anmälan om felbehandlingen på Gotland står med i GT och GA idag. Förutom att hon inte är 19 nu, utan snart 22.
Nu är det mesta att vänta och se vad som händer härnäst.
Alla tänker på dig, syster.

It ain't me babe

Shit. Jag får hemmafruångest! Blir galen av klintehamn. Jag måste bort, vartsomhelst. Vart tog alla vägen?


Stitches are gone

Har tagit ut stygnen idag. Det var lite obehagligt. Pappa hälsade på ungefär 85% av alla vi mötte på lasarettet. Resten visste han vad de hette och vart de bor.
Har börjat jobba. 12 timmar igår, herregud va slut jag var när jag kom hem. Idag är det 5 timmar, och samma imorgon. Då åker också resten av familjen till Umeå för operation på torsdag. Så det blir jag och Pillan här ungefär en vecka framöver. Och på onsdag kommer Hugo hem, och det är ju lite märkligt.
Det skulle sitta fint med en resa till typ Dominika eller azorerna eller något annar semesterparadis. Jag vill ha sol!
Pillan är firad och om ett par månader också tatuerad. Enligt henne hade hon förut klintes fulaste cykel, men nu har hon klintes snyggaste, helt klart. Har fortfarande orange färg i håret.
Johan har lekt fotomodell med GA:s fotografer.
Hattigt och halvlustigt.

RSS 2.0