Roulette
Nickan är min psykolog för tillfället. Undrar hur många timmar vi har pratat i telefon sammanlagt. Vilken fantastisk människa hon är. Mitt i allt jobbigt får hon mig att skratta, och det var precis vad jag behövde.
Och även om det blev lite knasigt hemma hos Rosie igår, så uppskattade jag det verkligen. När vi satt och spelade ordboxen och rabblade upp alla ord, rätta och felaktiga, så kände jag gång på gång hur tillfreds jag var i sällskapet och med er och med mig själv. Det var länge sedan. Fler fantastiska människor.
Hey, come on everybody do Miss America!
You're invited
'Cause nothing compares
Jag var på Ryan Adams-konsterten på Chinateatern i förrgår, BARA SÅ NI VET!!!!
Och jag är fortfarande lika förälskad i den där mannen.
Dear John.
Måste jag bestämma mig?
På tisdag ska jag se min största idol uppträda, för andra gången. Jag har varit helt lugn hittills.
Åh, jag minns förra gången. Helt plötsligt satt han där, en människa jag sett så många gånger på bild. Hört hans röst tusen gånger. Visste att han alltid hade en reva i jeansen, över knät.
Men han var helt plötsligt på riktigt. 4 meter ifrån mig, jag hade kunnat röra vid honom om jag gått några steg.
Wow. Jag tror inte att jag andades på 5 minuter.
Hysteria!!!
Cocky Claire
Something smarter for the pain
Har knappt någon näring kvar i kroppen, och det märktes idag på körlektionen. Läraren bad mig vända i den lilla korsningen som låg framför. Jag körde 5 meter in på den högra vägen, och backade sedan tillbaka runt hörnet så jag stod där jag kom ifrån. Åt samma håll. "Det var en jättesnygg backning, förutom att du skulle vända!" Sen höll det på så hela lektionen. Backade jättesnyggt men hade ingen koll.
Snart dags för RYAN!
Jag slåss och håller kroppen varm
Brrr vad jag fryser! Har varit ute länge idag. Åkte med Johan och hans föräldrar till Hemse, jag skulle åka hemåt. Stod vid busstationen och väntade, men ingen buss kom. Efter en stund insåg jag att det är röd dag idag, och att bussarna då går som en söndag. Gick och kollade när nästa buss gick; 40 minuter senare. Gick bort till ICA-Hallen och kollade, och sen till ishallen. Småpratade lite med Per och Christina, inte en skymt av Johan i hockeybockey-utstyrsel. Gick till busstationen igen. Väntade en stund. Fick onda aningar och kollade tabellen igen, och mycket riktigt: Bussen går från Klintehamn den tiden jag trodde att bussen skulle gå från Hemse. Det betyder att bussen passerat Hemse för en halvtimme sen. Då ringde jag faktiskt till pappa.
Värsta Emil Jensen-misstaget.
Har för övrigt varit i Stockholm och medverkat vid inspelningen av ett Så ska det låta-program. Peter Settman var fantastiskt snygg och underhållande, bättre än på tv! Och så fick jag ju träffa Nickan en stund också!
Wow, Nobody Girl dök upp på musikspelaren.
Minnen av känslor, ordlöst. Leave me speechless. Never ment to kill anybody. They don't know you, anyway.
Just a nobody girl, with the radar to the scene. Say you follow your heart, well honey, you´re just being lost. Det är jag.
Det är en sån där låt som får mig att känna otroligt starka känslor. Tydliga, men såna som inte går att sätta ord på. Det är frustrerande, men ändå skönt att bara känna. Inte säga något.
Och dessa drömmar som suger ut min energi.
Fuck you, jag älskar dig.
