Skapad för stora ting.

Jag har tenta imorgon. Just nu pluggar jag inte, för att jag tycker att allt är lugnt och jag har koll på allt. Det har jag inte! Jag vet det. Måste stressa upp mig, eftersom jag lärt mig att en viss mängd stress är bra för prestationsförmågan. Har koncentrerat mig så mycket på att slappna av på sistone, och nu har det fått effekt. Blir snurrig av den här diskussionen med mig själv. Har inte tid att plugga, är upptagen av Spotify. Shit, det finns så mycket musik att lyssna på.
Min hyresvärd måste verkligen tycka om mig. Jag kommer hem efter en veckas bortvistelse, och en bukett påskliljor och ett Välkommen-hem-kort väntar på rummet! Dessutom har hon köpt ett nytt kylskåp. Jag blir så glad!!

Är hemma igen. Mitt andra hem. Eller mitt första hem. Det beror helt på hur man vänder och vrider. Inte det första hemmet jag bott i, men där jag bor för tillfället. Och jag kände verkligen när jag traskade genom Centralstationen hur leendet kom tillbaka. Hem igen, jag drog en suck som illustrerade min sköna känsla av att vara tillbaka.

Har äntligen börjat lyssna på Eva Eastwood, och jag njuter av hennes härliga röst. Låttips: My My My, Soaking Up Rays och I'm Gonna Party, riktiga vårlåtar! Och nu är det faktiskt vår i denna härliga stad, solen skiner och jag blir genomsvettig när jag klättrar uppför berget. Vaknar med solen strömmande genom gardinerna. Då är det svårt att somna om...

Och som Pontiak skulle sagt, "nu är det gymma, gymma och åter gymma som gäller"!

Ja herregud. Det här med spårvagnar... Jag gillar dem skarpt ibland, och andra stunder gör jag inte det.
Gårdagen: Efter att ha suttit i skolan i tre timmar och fattat ungefär 20% av föreläsningen ska jag bege mig hem till Johan för ett mellis innan gymmet. Jag går ut ur lektionssalen och tänker att jag egentligen behöver gå på toa, men om jag skyndar mig ut till spårvagnen så kan jag utföra mina behov hos Johan. Är en aning tidspressad. Ser min vagn (som jag tror är rätt men hinner inte kolla) och hinner på i absolut sista sekunden. Precis när dörren stängs bakom mig inser jag att det är fel. Åker en station och hoppar av för att ta samma väg tillbaka.
Efter ca 5 minuter kommer nästa, och jag funderar kring huruvida jag ska åka runt halva stan eller byta vagn och kanske ta lika lång tid på mig ändå. Efter en stunds stressat resonerande ser jag vagnen jag tänkt byta till rulla förbi precis när jag kommer dit, så jag sitter kvar där jag är. Tänker att 20 minuter inte är så farligt, kan va skönt att sitta där i solen och lyssna på den sjungande föraren, stressa av. En jättebra plan tills vagnen stannar, går sönder alltså. Startar inte. Jävlar också, går till nästa station och lyckas efter en del krångel till ta mig hem till Johan. Går på toaletten... Springer till gymmet...
Imorse: Vaknar av att solen skiner i mina ögon. Jag ska åka samma väg fast andra hållet, och har så fint listat ut att jag precis hinner till skolan om jag åker runt halva stan och inte krånglar med byte och annat tjafs. Yeah right, det måste vara samma vagn som dagen innan för den stannar igen! Får gå tre-fyra stationer. Blir försenad och svettig. Fattar allt som läraren pratar om, glädjs åt detta och försöker se det som ironi och humor att Göteborgs Spårvägar utmanar mig med ojämna mellanrum!

Till min förtret snöar det som det bara gör i nederbördernas hufvudstad. Stackars vårfåglar som sjungit så vackert denna annars soliga vecka. Längtar till Gotland.

Några servetter kvar från Pressbyrån. Nya filmspår på datorn. En stor hög disk, vinkartonger och kladdigt köksbord. Böcker som väntar på att läsas och anteckningar att gå igenom.
Ont i fötterna och trött i kroppen. Helgen var härlig och jag ler åt nya minnen.
Nej, jag har nog inte mig själv tillräckligt samlad för att kunna skriva ett samlat blogginlägg.
Men söndagar har en viss charm ibland, som är överväldigande.

Jag brukar inte klaga på vädret, eller brukar jag det? Iallafall så gör jag det nu, skittråkigt med regn och snöblandat som blöter ner allt. Grått och trist.
Är iallafall glad över att helgen var så lyckad. Umgicks med massa folk och det kändes som att alla var på topp! Dans, sång, gitarrspelande, skratt, framtidsdrömmande, promenader, djur, fikande, film... Alldeles för lite plugg egentligen, men det hade gjort helgen tråkigare. Ibland känns det en aning meningslöst att läsa när jag inte förstår.
Att en fin, nyklippt och härligt glad gotlänning hälsade på gav mycket energi. Det tackar jag för!

Inser nu att jag göra alldeles för många saker samtidigt. Pluggar, sitter på facebook, läser mailen, skriver blogg, svarar på en intervju och skriver en låt. Tror att jag lägger ner bloggandet för stunden...