Lite himmel och en hel del helvete.

Dagens första timmar var riktigt härliga. Vaknade brevid den finaste pojken som finns, och solen sken in i sovrummet. Vi åt en jättegod frukost med Maria och åkte sen ner på stan.

Nu ska jag klaga. Om ni inte orkar läsa det här så är det helt okej, men jag har en hel del dålig reklam att göra:
Satt på biblioteket och komponerade ett CV som skulle lämnas in på Coop Konsum Avenyn i 45 minuter. Ansträngde mig verkligen för att det skulle bli skitbra. När jag tyckte att jag skrytit klart på ett oerhört sofistikerat sätt om mig själv gick jag iväg till Coop med fjärilar i magen. Planerade vad jag skulle säga till chefen och tänkte att jag nog måste vara den trevligaste människoan i världen. Peppade mig själv till mod. Åkte ner för rulltrappan och gick fram till en kvinna och frågade med otroligt socialt kompetent stämma; Finns det någon personalansvarig här som arbetar idag? Kvinnan gjorde den här: Jag-snörper-på-näsan-och-suckar-åt-den-här-hopplösa-studenten-som-tror-att-hon-kan-få-jobb-på-avenyen-som-bara-är-en-liten-jävla-oerfaren-flicksnärta-som-kommer-och-stör-mitt-viktiga-arbete-med-att-fylla-på-de-smaksatta-oljorna-man-kan-köpa-på-lösvikt-här-på-AVENYEN-och-säger-med-min-mest-uttråkade-upptagna-slitna-ointresserade-göteborgsröst-att "ja, hon e faktiskt upptagen med några andra som är där och lämnar sina grejjer, för du söker ju jobb eller hur?". Jag som inte ens är student. Men ja, visst fan ville jag söka jobb.
Hon tyckte uppenbarligen att jag skulle gå därifrån och nöja mig med hennes svar och fatta att chefen hade viktigare saker för sig än att ta emot ännu en ansökan. Så jag frågade om jag skulle vänta eller..? Och så suckade hon igen. Sa att hon skulle gå in och höra men jag skulle vänta här ute och lyda. Precis så sa hennes kroppsspråk. Hon kom tillbaka och sa "Du, hon ba skratta, men personalchefer de finns de gott om" med ett hånande uttråkat leende. "Okej".
Så gick jag. Hon kollade efter mig som för att undra om jag inte ens skulle tacka för hjälpen och säga hejdå. Fan heller.
Jag har sett den här butiken som den trevligaste och fräschaste i hela stan. Nu har jag ingen lust att nånsin gå tillbaka. Sådär Coop Konsum Avenyn, nu har ni förlorat en väldigt bra kund. Oerhört kompetent av er.




.

Calm down



Musiktips:

Fleetwood Mac - Illume


Som ett soundtrack till det egna livet.
Lyssna på hela albumet, det är underbart.
Tack för den förträffliga musiken!




.


En sån dag då en bara tänker och tänker.

Oftast tycker jag att det är ganska lätt att vara vuxen. Men ibland kommer det tider då de saker som inte är lika roliga som andra behöver göras. Söka jobb och skriva tentor typ. Låta bli att äta brysselkexen. Stå ut med att Johan går hem.
Spenderade större delen av söndagen i den mesta retrolägenhet jag nånsin sett, med den psykologiska flocken och den lilla lilla hunden. Sydde, bakade, åt, pratade, skrattade. Beundrade hjälm-TV:n och de härliga sofforna.
Har så mycket idéer i huvudet och så små summor på kontot, inspirationen är på topp men har inte ens råd att gå på loppis. Något frustrerande men mönster och färger snurrar runt i huvudet och det är ju lite fint iallafall.
Snart får vi sällskap av en mamma. Det ser jag verkligen fram emot!



.

RSS 2.0