Skapad för stora ting.

Kul att jag drömde fyra mardrömmar på raken igår natt. I den första var jag Albus Dumbledore, och skulle duellera mot en figur som var Voldemort och Albus brorsa i en person. Jag hade lagt någon sorts skyddsförtrollning runt mig själv, men jag visste att Voldemort/Brorsan skulle häva den när som helst. Jag försökte behålla mitt jag-vet-att-jag-vinner-ansikte medan jag visste att jag skulle dö. Det är sånt man vet ibland.
Drömmen fortsätter i ett av Hogwarts alla höga torn, fast det var inte riktigt samma dröm ändå. Jag ska ta mig högst upp i tornet, och vägen dit är lång. Den består av sex långa och höga trappor. På den femte våningen har Dumbledore sitt kontor, men jag är nu någon annan. Typ mig själv eller Harry Potter eller någon. Allra högst upp i tornet sitter Hogwarts överhuvud, och jag ska söka jobb hos denne. (I det verkliga livet ska jag på jobbintervju i veckan, kan det månne ha något med detta att göra..?) När jag kommer upp till Dumbledore på femte våningen, så berättar han att jag helst inte ska gå upp dit. Varelsen där uppe är en blandning av Gollum, ett skelett med oerhört markerad ryggrad och svanskota, samt riktigt ailienliknande svarta ögon. En skräckbild flyger förbi i mitt huvud och jag inser att det ska bli mitt livs värsta jobbintervju...
Jag kan inte riktigt komma ihåg hur den tredje drömmen gick till, det var något jag kom ihåg precis när jag vaknade men som sedan försvann. Men den fjärde kommer jag ihåg. Jag levde i en Wallander- eller Beckfilm, en riktigt obehaglig en. Jag bor i ett hus med en man, och en barnvakt kommer förbi i sin Volvo. Jag inser efter ett tag att vi lever i en sån här film, och jag vet att vi kommer att dö, jag och min barnvakt. Mannen kommer att våldta mig i skogen efter att han mördat barnvakten. Sen ska jag också dö. Jag säger till barnvakten "men du, jag har redan sett den här filmen... Kan vi inte kolla på en annan?" Fast det går ju inte att stänga av! Jag blir mer och mer panikslagen och försöker tänka ut hur jag ska kunna överleva. Det finns ingen utväg, men till slut kommer jag på att jag ska väcka mig själv. Efter mycket ansträngning lyckas jag.
Kul början på påskafton. Nej.