Skapad för stora ting.

Så var jag nyopererad igen. Spenderade två timmar hos käk-kirurgen igår eftermiddag. Det är inte det roligaste jag har gjort. Trodde seriöst att han skulle vrida skallen av mig när han inte fick in skruven ordentligt för tredje gången. Jag hade bedövning, så det gjorde inte så ont på det sättet, men det var fruktansvärt obehagligt att känna hur mycket dom tar i i min lilla mun. Jag trodde att jag skulle gå sönder ännu mer.
Sen fick jag lite av en chock när jag var klar. Jag insåg att jag gått och väntat på den här stunden sen i somras, och nu var det över. Efter en lång tids väntan. Men nästa moment, som är i början av mars, är det slutgiltiga kapitlet i den här långa historien. Då ska jag få min permanenta tand, som jag ska ha i hela mitt liv, och inte gå runt med en klump på en tandställning. Den dagen har jag väntat på i fjorton år.
Det ska bli så otroligt skönt.


Jo sen var det ju Rockkarusellen i onsdags kväll. Det började med att jag och Johan inte hittade dit vi skulle. Inte med en gång iallafall. Sen hade dom skrivit fel namn om oss. Vi heter Gastelyckan Ö, och dom hade skrivit Gangsterlyckan. Det ger ju lite fel bild av dom som aldrig hört oss, även om Gastelyckan Ö inte heller ger sken av en liten mjuk duo.
Sen, när vi satt på den stora scenen och skulle testa ljudet, kom det in en tjej som sa till sin kompis "Hette det inte Rockkarusellen?". "Jovars, vi vet. Vi undrar också vad vi gör här", tänktes det på scenen. Och resten av kvällen också för den delen. Fram till speltiden, två timmar senare, vältrade vi oss i självömkan.
Men det gick helt okej. Medhörningen var kass, men några sa att vi va bra. Och en tjej menade det.

Ja mycket ska man va med om.