Min tinnitus var borta
Inatt drömde jag att jag gick med bara fötter på mjuk mossa, och himlen var grå ovanför trädtopparna. Jag ville äta mjuk kaka med nötmassa i. Saker som miniräknare, digitalkameror, bloggar, trumskinnspriser och taiwanesiska adresser var borta ur min värld. Världen var mjuk och naken. Inga vindar kunde blåsa omkull mig, inga kläder kunde få mig att se tjockare ut. Jag hade bara lugna trevliga känslor, och jag visste att jag inte behövde vara rädd för ensamheten. Inga siffror existerade, bara ljud och känslor.
Grönt, skönt, vi var i samklang. Ljudet från solen var tyst och stämningsfullt. Jag visste att den fanns, men var inte tvungen att veta vart jag hade den. Precis som allt annat i livet.
Det gick att stanna i ögonblicket, länge. Världen kände inte till tiden, och skulle aldrig komma att göra det. Jag satte mig med benen i kors i mossan, du var nära. Jag log mot dig, och du visste precis.
